Idag är det presidentval i Finland. Jag och Jennifer röstade redan förra veckan då det var förhandsröstning i Umeå och det var en löjligt finsk upplevelse.
Allt från den finska välkomstskylten och “olet tässä”-märket på kartan till det buttra bemötandet var så genuint finskt att vi knappt kunde hålla oss för skratt. De tre valfunktionärerna satt alla och stirrade rakt framför sig när vi kom. Det var ingen annan där, men att prata med varandra eller ens kolla telefonen gick tydligen inte för sig. Istället för att välkomna oss hjärtligt som svenskar skulle ha gjort, satt de bara där och stirrade medan vi funderade ut vem man skulle gå till först.
Mitt i allt det här kom dessutom en intet ont anande svensk in. Han jobbar troligen där tillsammans med valfunktionärerna i normala fall, så han frågade glatt vad de gjorde där mitt på en lördag. Han möttes av en bister blick och ett frammuttrat “det är Finlands presidentval”, med tydlig finsk brytning. Efter det bryska bemötandet ursäktade han sig ganska snabbt och meddelade att han skulle låta dem vara ifred.
När jag och Jennifer hade röstat och var på väg ut dök det upp några till som skulle rösta. De var tydligen alldeles för långsamma och insåg inte tillräckligt snabbt vart de skulle gå, så valfunktionären stämde upp sin ljuva stämma med finsk brytning för att säga “kom hit”.
Jag vet inte riktig varför, men jag tyckte att hela den här upplevelsen var så löjligt bisarr i sin finskhet. Kontrasten till det svenska bemötandet man får hos skatteverket eller vilken butik som helst här omkring är bara så slående!